Paradisets paradis

Har spenderat 10 dagar på Kaui, en av Hawaiis mest exotiska öar.  Först bodde vi på St Regis, ett mycket vackert hotell på den nordvästra sidan av ön.

 

sunset

Hotellet hade den mest vackraste utsikten jag någonsin sett. Vi bodde i en svit med egen terrass och gräsmatta på bottenvåningen.

beach

Barnen kunde springa direkt ut till stranden bara några meter bort från vår egen lilla trädgård. Där kunde jag sitta och njuta av en egengjord espresso medan jag arbetade på min nästa hundvideo. Barnen älskade att springa efter alla hönor och kycklingar som lever fritt på ön. Vi fick tom besök av en höna och alla hennes 9 kycklingar in på hotellrummet. Sedan blev det lite panik då de inte hittade ut från badrummet och det slutade med en massa kycklingbajs på vår fina heltäckningsmatta. Jag är ju van att plocka bajs från vår icke rumsrena fosterhund på 9 månader så för mig var lite kycklingbajs inga problem, men desto mer äcklad var min man som inte gärna plockar kycklingsskit på sin semester.  Vi hade vår egen butler som vi kunde ringa på, men där gick gränsen för lyxliv för Fru Skaff som ställde sig på alla fyra och städade upp helt själv.

utflykt

 

Efter att ha tagit det lugnt i 4 dagar drog vi iväg med vår hyrda jeep till andra sidan ön där vi valde att bo på ett annat lyxhotell.

 

jeep

Valde denna gången en svit med två badrum, eget kök, vardagsrum och sovrum med utsikt direkt över poolområdet, lagunen och havet.

 

bild hawaii

Efter att ha snorklat, hikat upp på berget och latat oss vid poolen med ingen mindre än Julia Roberts, är det nu dags för hemresan. Måste erkänna att jag lekte med tanken att ta några bilder på henne för att sälja dyrt till Paparazzi… :) Men stackarn hade nog jobbat hårt för att inte bli upptäckt så jag behåller de bilderna för mig själv… ha ha!

lagoon

 

Denna semester har varit otroligt lugn och skön. Det var flera år sedan vi sist for på en familjesemester och det är första gången utan vagn, blöjor och nappflaskor. Efter ett helt år av operationer, sjukgymnastik och hjärnröntgen-apparater måste jag påstå att vi var väl förtjänta av denna lyxiga resa. Men nu är jag helt ut-pinacoladad och ser verkligen fram emot mitt eget paradis i San Diego där jag kan rädda mer hundar och vårda de två som väntar troget på oss hemma.

Mahalo!

Saving Diego

Diego kom till oss undernärd och rädd. Han har aldrig fått kärlek, trygghet eller någon som helst kärleksfull omvårdnad. Så fort man gör en hastig rörelse förväntar han sig att få bestraffning. Höjer man handen för att ta bort ett hårstrå i ansiktet så ryggar han tillbaka som om han undviker ett kommande slag.

diego

Diego med förre ägaren i Mexico

Han har knappt fått mat. Han har levt hela sitt liv, 9 månader, fastbunden i en kedja. Han bodde på asfalt, har aldrig känt doften av gräs, eller haft möjlighet att rulla runt i gräset eller jaga bollar.

photo (63)

Här sitter Diego fast i kedjan som hållt honom fången i 9 månader.

 

Han bodde i ett liten grått grå plastkoja på nätterna, fortfarande fastbunden i sin kedja. Han satt fast där oavsett om det var hett solsken eller kallt regn. På bilderna kan ni se en rädd och mager liten boxervalp som är fastbunden vid sin egen avföring.

photo 3 (4)

Men nu lever han som hundar ska ha rätten till att leva, med både mat, kärlek och respekt.
Jag arbetar nu på hans självförtroende och försöker bygga upp en känsla av trygghet. Han har nu hunnit lära sig att jaga en tennisboll och att leka med leksaker. Vi arbetar fortfarande på att bli rumsren… :)

Här har jag gjort en liten video som är en preview till en längre film om Diegos förvandling från en skärrad och undernärd jycke till en välnärd och frisk hund. Mer bilder kommer snart.

Jag har blivit fostermamma

Diego överlevde natten och blev starkare för varje dag. Efter tre dagar blev han utskriven från sjukhuset och var tillräckligt stark fysiskt att få flytta över till vår kennel bland alla andra herrelösa hundar. Jag ansåg dock att han inte var tillräckligt starkt psykiskt att bo med alla andra hundar som skäller och gnäller. Jag var påväg att skjutsa några herrelösa valpar till vår kennel då jag fick ett samtal att Diego var påväg till kenneln. Jag beslutade då på samma gång att ta hem honom istället och helt enkelt bli hans fostermamma. Jag får helt enkelt hålla honom separerad från Daisy tills vidare. Kanske kan de en dag bli vänner? Eller så får jag hitta honom en familj så fort som möjligt.

Stackars lilla vovve

 

Har inte hunnit skriva så mycket på senaste tid, men här kommer en kort uppdatering.

For och hämtade den undernärda lilla vovven på gränsen till Mexico. Körde honom direkt till sjukhuset för vård.

Jag döpte honom till Diego eftersom jag plockade upp honom i södra San Diego på gränsen till Mexico. Sedan tyckte jag att det namnet lät bra ifall jag skulle få för mig att ta hand om honom ifall han överlever. Det skulle nämliga rimma bra på Daisy.   .  Förut var det ju Duke och Daisy…  Isåfall skulle det bli Daisy och Diego… Hade en känsla i magen att jag kanske skulle kunna bli hans fostermamma. Men samtidigt visste jag att Daisy är ju inte så förtjust i andra hundar… Och hennes intresse måste gå först…

 

Fortsättning följer.

Utsvulten Boxervalp

Fick ett samtal från räddningsorganisationen Last Chance At Life att det fanns en utmärglad boxer valp på 9 månader som behövde omhändertas omedelbart. Han hade hittats på en bakgård i Mexico fastkedjad i 1 meter lång kedja. Han har aldrig fått uppleva promenader eller att leka i grönt gräs.

Vi ordnade då med transport från Mexico över gränsen till San Diego där jag mötte upp med de Mexikanska räddningsorganisationen. Körde genast hunden till vår veterinärsklinik där hunden togs om hand på bästa sätt.

Satt och pratade med vovven under hela resan och berättade att han kommer att få ett bättre liv från och med nu, det ska jag se till. Jag lovade sjukvård, och massor med mat och kärlek.
Jag ville så gärna försöka mig på att vara fostervärd åt honom, men jag är lite osäker på vad Daisy ska tycka. Hon är ju faktiskt min prioritering, det har jag alltid sagt och det står jag fast vid. Men tänk om hon skulle tycka om honom? Kanske hon saknar en partner?

Fortsättning följer…

Happy Wife – Happy Life

I helgen var det dags för ännu ett barnkalas. Här är inte kalasen som de är i Sverige, med ett fåtal barn med saft och bullar. Här är det alltid ett stort pådrag med massor av barn och ett stort engagemang. Detta kalas firades på en privatägd familje-farm där vi kunde mingla med allt från åsnor, getter, får, grisar och lamor.

ImageImage

 

 

 

Vi fick hjälpas åt att plocka sniglar som vi matade till hönsen. Som tack fick vi plocka varsitt ägg hur hönsgården och ta med oss det hem.

Image

Sedan fick vi äta färska frukter och bär i ankornas hage där de även odlade sina egna grönsaker.

Image

 

Efter lite häst ridning fick vi äta tårta innan vi begav oss hem efter en mycket lyckad fest bland djuren. 

Image

Jag fick en ide medan jag var där. Jag vill skaffa mig en egen farm! Jag vill ha fem hundar, varav 3 är fosterhundar, och två mina egna. Sedan vill jag ha minst en gris, två lamor, några höns och kanske några getter. Hmm, nu har jag fått något att tänka på. Hur ska jag göra för att mina drömmar ska besannas? Jag ska börja med att fråga Shayne vad han tycker om min ide. Han brukar ju alltid säga, Happy Wife -Happy Life.  

Image

Dagens Goda Gärning

Igår for jag till vår hundkennel för att filma en av våra hundar. Jag gör små videofilmer om hundarna som vi använder för att försöka marknadsföra hundarna via social media. Mitt mål är att försöka öka adoptionshastigheten så att de stackars hundarna hittar en familj fortare och slipper stå i en stressig hundkennel.
På vägen dit såg jag två herrelösa hundar som sprang alldeles intill en hårt trafikerad väg. Liksom förra gången för bara några veckor sedan, blev det till att göra en Usväng och söka upp dem. Jag fann dem på en intilliggande parkeringsplats, bara några meter från den trafikerade vägen.

Rädda hundar 2

Plockade fram mina koppel som jag alltid har i bilen ifall jag hittar herrelösa hundar. Denna gång lyckades jag dock inte fånga in dem själv trots att jag hittade en hel grillad kyckling i diket som jag försökte locka dem med. Lyckades få dem att äta ur min hand, men så fort jag försökte lägga kopplet runt deras hand blev de rädda och sprang mot den stora vägen.

Rädda hundar

Jag insåg att jag behövde förstärkning. Ringde vår räddningsorganisations ägare och bad henne om hjälp. Hon körde genast dit med både burar och hundmat. Vi båda misslyckades igen och båda hundarna sprang bort. Jag gick då runt och pratade med några människor i närheten som berättade att det faktiskt är fyra hundar som håller till på denna parkeringsplats, och att San Diegos animal control har försökt fånga in dem flera gånger men också misslyckats. De misstänkte att hundarna bor i ett intilliggande hus men att ägarna inte bryr sig om hundarnas säkerhet utan låter dem springa lös vid den stora vägen.
Jag blir så irriterad på djurägare som inte tar ansvar och utsätter dessa fyra hundar för fara. Jag satte mig därför i bilen och körde omkring i kvarteret i hopp om att finna huset där hundarna faktiskt bor. Efter en stund hittade jag faktiskt hundarna på framsidan av ett hus och jag kunde se en tredje hund i trädgården. Jag skrev ner addressen och rapporterade till vår räddningsorganisation. Nu kommer Animal Control att åka dit för att avgöra hundarnas säkerhet och varna ägarna att om de inte tar hand om dem bättre kommer de att tas ifrån dem