Hon var bara 12 år gammal då hennes mor gav henne en sista kram och vinkade farväl. Den lilla flickan var väl medveten om att hon kanske aldrig får se sin älskade mamma mer. Hon ville inte åka… Hon ville inte lämna sin älskade mamma och sina småsyskon. Det spelar ingen roll att de levde fattigt i den Mexikanska byn där våld och mord var vanligt förekommande. Fattigdom gör ingenting, så länge de har varandra, tänkte hon!
Men hennes mamma visste att hon kunde få ett tryggare liv hos några släktingar på andra sidan gränsen. Bildörren slogs igen och hon såg sin mor försvinna ur sikte genom bilens bakruta. Hon slutade inte gråta förrän de närmade sig gränsen till USA. Människosmugglaren skrek åt henne att hålla käft för att inte dra åt sig uppmärksamhet när de korsar gränsen. Trots att den lilla flickan gärna hade velat bli upptäckt i tullen och transporterad tillbaka till sin familj, visste hon att hennes mor hade betalat människosmugglaren hela sitt livs besparingar för att smuggla henne över gränsen. Hon torkade sina tårar och log ett falskt leende mot tulltjänstemannen som tog emot hennes falska ID-handlingar.
På andra sidan gränsen, i frihetens land, var det grönt och fint. Konstbevattningen hade förvandlat ökenlandskapet till ett grönt och vackert landskap. Människorna körde i fina blanka bilar och var inte alls lika tjocka som hon trodde Amerikanarna skulle vara. Inte heller åt de hamburgare varje dag, utan de åt gärna Mexikansk mat precis som invånarna i den lilla by där hon kom ifrån.
Den lilla flickan ringde till sin mamma nästan varje dag. Åh vad hon saknade henne! Mer än hon saknade sin döda pappa. En dag ska jag ta mig tillbaka till henne tänkte den lilla flickan. En dag.
Dagar blev till månader som blev till år. Livet i USA blev bättre än hon trodde. Hon levde tryggt. Hennes mamma hade rätt. Hon hade tak över huvudet, och hon träffade sin livs kärlek. De gifte sig och fick två flickor. De levde i ett hus med två andra familjer. Pengar var dock alltid ett problem.
Att leva olagligt i USA innebar en ständig jakt på jobb. Ingen rätt att ta körkort. Ingen legitimation. Ständig rädsla att bli tagen i polisens razzia. Tre gånger blev hon stoppad av polisen som gjorde razzia i jakt på illegala invandrare. Tre gånger blev hon skonad. De tog bara hennes bil som straff att hon inte hade ett körkort.. Strandad vid vägkanten med sina två barn ringde hon efter sin man som fick komma och plocka upp henne. Sedan fick de spara pengar för att kunna lösa ut sin bil som polisen hade i förvar.
Den lilla flickan som nu hunnit bli 24 år behövde mer jobb. Det räckte inte att städa huset åt en Amerikansk familj och vara barnvakt åt en annan. Hon behövde mera jobb.
Så en dag fick hon napp. En familj med två flickor kunde erbjuda henne extratimmar eftersom både mamman och pappan reste mycket i sina jobb.
Arbetsintervjun var krävande. Mamman i familjen verkade ganska petig hur man ska uppfostra barn. Frun ifrågasatte hur pedagogisk hon var med barn. -Åh nej, inte ännu en Amerikansk snobbig fru, tänkte hon. Alla andra jobb hon haft har inneburit konstant fjäskande för de snobbiga fruarna. De Amerikanska fruarna behandlar henne som om hon vore dum på något sätt. Som om hon vore mindre värd. Som om hon vore smutsig och av lägre klass. Hon visste att hon inte kunde lita på någon av de där vita människorna.
Om jag är pedagogisk med barn tänkte hon… Vet inte frun att jag har två egna flickor i samma åldrar, tänkte hon? Jag har faktiskt erfarenhet, du dumma Amerikanska tant. Den 24-åriga Mexikanska flickan log tålmodigt och svarade på alla dumma frågor med lysande svar. Hon fick jobbet. Den Amerikanska tanten visade sig faktiskt vara ganska snäll. 
Hon envisades varje morgon med att bjuda på kaffe. Den 24-åriga flickan svarade artigt ja, fast hon inte var så förtjust i kaffe. Bäst att göra damen till lags. Annars kanske hon får sparken, tänkte hon. Barnen var ganska snälla också. Kanske frun i huset trots allt visste något om barnuppfostran? Hon hade ju lyckats ganska bra. Lite Amerikanskt bortskämda kanske de var, inte lika van att arbeta som hennes egna små flickor. Men det kunde hon ändra på tänkte hon.
Hon trivdes riktigt bra på jobbet. Tanten visade sig faktiskt vara utlänning själv. Hon hade själv gömt sig från immigrationsmyndigheten en gång i tiden. Tanten hade också uppmärksammat vissa kulturella skillnader från sitt eget hemland. Vi har ganska mycket gemensamt tänkte den 24-åriga tjejen.
En dag ringde en mycket nervös 24-årig tjej till frun och frågade om hon kunde få ta med sina två flickor till jobbet. Barnen var lediga från skolan och hon var annars tvungen att stanna hemma från jobbet för att vara med sina egna barn. Frun tvekade en sekund och sa att det får väl gå den här gången, men bara om hon verkligen kan hantera fyra småbarn samtidigt. Inga problem sa 24-åringen!
När frun i huset kom hem från jobbet såg hon fyra mätta och belåtna småbarn. De hade t.o.m. ätit grönsaker med middagen! Alla var glada. Alla var nybadade. Och den nyss hemkomna frun var förvånad. Hur lyckades du med detta utbrast hon? Den 24-åriga barnflickan bad barnen att städa bort sina tallrikar, och alla fyra uppfyllde hennes önskan som om hon vore Gud själv. Ögonen trillade nästan ur ögonen på tanten när barnen sedan gick och tvättade sina händer utan att ha blivit tillsagd. Frun i huset bönade och bad 24-årigen att alltid ta med sig sina barn om hon kunde. Sedan frågade frun om 24-åringen hade lust att dela med sig av sina erfarenheter och kanske lära frun ett och annat hur man får så hjälpsamma barn.
Sedan den dagen har frun och den 24-åriga tjejen utvecklad en fin vänskap med dubbelsidig respekt för varandra. Eftersom frun numer är hemmafru och inte längre behöver en barnflicka har 24-åringen tagit över rollen som städerska i huset istället. På fritiden tar hon gärna med sig sina två flickor och hälsar på frun och hennes två flickor. Barnen älskar att busa med varandra och leka i poolen. De har blivit bästa vänner.
En dag frågade frun, -Vilket utbildning ska du inrikta dig på? Vilket yrke? Vad menar du frågade tjejen. -Jag har gått ut high school redan…. -Jo, men ska du jobba och slita häcken av dig för andra familjer hela livet frågade frun? Varför inte utbilda dig inom ett område och sedan välja vad du vill jobba med? 24-årigen hade aldrig ens tänkt tanken på att läsa vidare. Hur ska hon klara det? Hon klarade ju knappt av High School. Inte heller visste hon vart hon skulle söka in. Och hur skulle hon ha råd att plugga? Hon måste ju arbeta! Frun i huset lovade att bidra med pengar till en kurs om hon börjar plugga redan samma år. Frun lovade också att vara flexibel med schemat så att hon kunde vara med på lektionerna. Hon t.o.m. lovade att hjälpa till med läxor och läxförhör. 24-årigen kunde inte tro sina öron! Ingen annan hade någonsin trott att hon skulle klara något annat än att städa och passa andras barn.
24-åringen tänkte i flera dagar på vad hon ville läsa och bestämde sig till sist att hon ville läsa till lärare. Med fruns hjälp sökte 24-årigen in till skolan och med lite läxhjälp dröjde det inte länge förrän hon avslutade första etappen till lärare och är nu utbildad lärar-assistent.
En dag frågade frun när 24-årigen skulle hälsa på sin mor i Mexico? När jag får råd med en människorsmugglare svarade hon. Vad stoppar dig från att ansöka om Amerikanskt medborgarskap frågade frun? Efter många funderingar beslutade hon sig till slut att ansöka om medborgarskap så att hon kunde hälsa på sin mor på lagligt sätt. Det var dock mycket hårt arbete. Först måste hon be USA om förlåtelse att hon korsat gränsen olagligt som 12-åring. Sedan måste de godkänna hennes förlåtelse och bestraffa henne med en oviss tid i Mexico. En tid med nervös väntan ifall hon får återvända eller bli portad för alltid.
Hon lämnade in sin ansökan om medborgarskap och packade väskorna för att återvända till sitt hemland. Det var med blandade känslor hon lämnade sitt trygga hem i USA för att återvända till sin by för att få träffa sin mor. Kanske hon aldrig får komma tillbaka till sina barn i USA?
Innan hon åkte frågade hon frun i huset om hon kunde få använda henne som referens då Immigrationsmyndigheten skulle besluta om hon skulle bli förlåten eller inte. Någon måste vittna om att jag är en god människa och förtjänar att bo i USA. Kan du skriva ett litet brev om mig till Immigrationsmyndigheten?
Så frun satte sig vid datorn och skrev. Och skrev. Om den lilla 12-åriga flickan som oskyldigt blev tvingad att ta farväl av sin mor. Som blev tvingad att leva i ett främmande land, med ett främmande språk. Mot sin vilja utan trygghet från sin mor. Detta är ingen brottsling, utan ett offer! Och nu kan historien upprepa sig själv om inte en ansvarig på immigrationsmyndigheten väljer att sätta stopp. Annars blir det två flickor till som får leva utan sin mor. Frun vittnade också om vilken bra mamma hon var, vilka underbara barn hon har, och vilken enastående Amerikansk medborgare hon skulle kunna bli. Vi ska vara stolt om vi får ha henne i vårt land, skrev frun.
Efter många långa år återförenades flickan äntligen med sin mor i den Mexikanska lilla byn. Där skulle hon stanna till Immigrationsmyndigheten tagit sitt beslut. Dagar blev till månader, men månaderna blev inte till år. Immigrationsmyndigheten godtog hennes ansökan och förlät hennes tidigare “synder”. Det dröjde inte länge förrän den nyblivna Amerikanska medborgaren korsade gränsen till sitt nya land. Denna gång gav hon tulltjänstemannen ett äkta leende då hon visade upp sina rätta ID-handlingar.
Hemma väntade barnen, hennes gamla jobb och en ljus framtid utan rädsla.
Sedan trycktes en annan platta ner och plattade till tuttarna så de blev ännu plattare än vad de redan var… En i taget. När jag tittade ner på min tillplattade tisse såg den ut som en tjock ugnspannkaka. Jag blev faktiskt lite förvånad över storleken på ugnspannkakan. Den var faktiskt mycket större än jag trodde. Proceduren var slut på bara några minuter och sköterskan frågade om jag tyckte det var otäckt. Nej inte alls sa jag. Jag har hört skräckhistorier om detta sa jag, men jag tror att det är pga av kulturell skillnad. Amerikanska flickor är livrädda att få sina vackra tuttar tillplattade, men jag tyckte det bara var skönt att få klappa liv i gamlingarna igen.
